I somras lyssnade jag som vanligt på P3, Morgonpasset. En av programledarna, Martina berättade att hennes hund hade träffat på en igelkott, nosat på den och kräkts, nästa på kotten. Jag tyckte det var en kul grej och tänkte inte mer på det. Igår hände samma sak med Allak! Jag tyckte det var smart att få honom att förstå att dessa små gulliga djur inte lämpade sig som leksaker och släppte fram honom till den lilla kotten. Nyfiken i en strut nosade och kräktes på en gång! Han fattade lixom inte vad som hände och skällde lite på igelkotten och försökte få den att leka, nosade igen och kräktes en gång till. Allt detta hände under ca 1 minut. Jag fattade först ingenting och trodde lilla bejbisen var sjuk, sedan kom det tillbaka vad jag hörde på radio i somras. Så; är det så igelkottaskinnen försvarar sig, få sina fiender att må illa? Lite kul var det ju, så här efteråt.
Ibland går tiden så fort och det man vill hinna under den tiden passar inte in. Det ungefär som att pressa in en fyrkantig kloss i ett trekantigt hål. Det jag vill säga är att det tar faktiskt mer tid än vad jag trodde att under hålla den här sidan. När jag väl skriver vill jag ju att det ska vara något att läsa. Tidsbristkänslan innfinner sig även på jobbet och med tiden jag vill spendera med hunden. Det är väl det här som innebär att bli äldre, att tiden går fortare. Det kan ju även vara så att man har så mycket roligare… (I stycket ovan har jag lyckats få in 4 st vill, så ni bara vet!)
I helgen var vi till Björkliden. Det är alltid lika vackert och hänförande att vara där. Kan lixom inte se mig mätt på Lapporten. Hösten är min absoluta favoritårstid. Färgerna, det klara krispiga luften, att man kan vara aktiv utan att bli för varm och att jag tycker man kan starta om med något nytt. Det måste vara alla skolstarter som ligger bakom det. Vintern är en transportsträcka och jag lever vardag. Våren går så fort men utelivet i solen är skönt. Sommaren är bara jobbigt, varmt, myggigt och fyllt med krav att vara på alla roliga ställen och resa som en tok. Sedan har jag så lite sommarkläder och jag vill inte införskaffa några nya eftersom jag inte använder dom. Men det gör inget, ovanför polcirkeln kan man ändå inte använda linnen. Myggen, ni vet… I Bjökliden hade sportshoppen rea inför säsongavslutet. Av en händelse hade de 4 plagg som jag letat efter länge. Det blev ett par trekvartbyxor fr Bergans, en underställströja i merionull (ej slakta-lamm ull, mulsingfree) fr Icebreaker (deras kläder är fantastiska, kan tvättas och användas hur mycket som helst och tappar inte formen eller noppar sig), ett par träningsthights fr Haglöfs och ett par gosiga underställstrosor (Craft) att ha vid kyliga uteaktiviteter. Det är konstigt att man fryser mest där man har mest “problem” dvs mest fettisolering. Jag fryser grymt mycket om rumpan när jag åker skidor. Så förutom meditativa promenader i fällmiljö fyndade jag kläder. Sweet!
(när jag nu ska lägga upp de bästa bilderna är de borta! Typiskt!)
Imorgon kurs i Luleå, ska lära mig ALLT om den nya taxan. Då kanske jag inte får alarmhögt blodtryck varje gång jag ska lägga in något i datorn. Inget fungerar som det ska och min tsk är orolig för att jag ska kasta ut datorn genom det stängda fönstret, närsomhelst. Någon annan som känner igen sig?
OS är slut och som vanligt sitter jag med klump i halsen och tår i ögat. Kan inte hjälpa det, jag blir så rörd av både mot- och framgångar. Har även den känslan som infann sig efter julafton när man var liten, tomhet. Nu är det 4 år till nästa gång. Då är jag 35. Och jag har inte än kommit på vilken sport jag ska satsa på för att kunna delta. Konditionssporterna går helbort, min lungkapacitet kommer inte ens i närheten av Lassis 7 l/min, hans suck kan jämföras med mitt timmesintag av luft. Styrkesporter, kanske. Men eftersom jag är lång kommer jag inte kunna konkurera med de korta styrkelyftarna. Jag kommer att ha dubbelt så långt som de att lyfta 200 kg. Men om jag heltidstränar kanske jag har en chans i luftpistol. Darr på handen behöver jag inte träna bort. Eller kanske inte just luftpistol, jag menar, hur sexigt är den sporten? Ok, bågskytte då. Ganska snyggt, coolt och dyrt. Måste fundera på hur jag ska kunna få sponsorer.
En annan aspekt är ju att byta land till tex Papa Nya Gunea och kvala in i någon sport. Finns nog inte någon utförsåkare från PNG. Jag känner att hoppet för att delta i OS just har blivit större. Ha!
Tyvärr har jag inte tittat mer än litegrann idag. Istället har jag bakat Surdegs-russin-limpa (den mörkare av dem), Lingonlimpa och Wallon med muscovadofyllning (som tur var bara halva satsen). Limporna blev superbra men Wallonbullarna hände något med vid jäsningen. I receptet stod det att de skulle vila i kylen i 30 minuter. Jag tror det var där som det blev knas. Fick inte alls någon höjning på degen och när bullarna var gräddade var de i koncistensen som tre dagar gamla bullar. Ska göra om dem vid något annat tillfälle, och då inte låta assistenten gå enligt receptets 8 minuter samt ha degen i rumsteperatur. Men fyllningen med sockret var heeelt otroligt god!
Man blandar smör, muscuvadosocker, marsanpulver och mörk sirap. Kan tänka mig att det blir väldigt gott i vanliga bullar. Återkommer med recept när jag funderat ut hur man kan lägga in dem på en ny sida.
Snart är det fredag igen!
Efter jag hämtade Hunden blev det ett uppehåll med styrketräningen och skidåkningen fick sitt slut då snön töade bort. Men under sommarmånaderna har jag varit regelbundet (2-3 ggr/v) och styrketränat, ffa för att slippa denna konstanta ryggsmärta. Har mest koncentrerat mig på rygg och mage och kört 10-12 reps x 2-3 set. Men jag tyckte inte jag märkte någon skillnad under den tiden. Under mina 2 veckors semester fick jag tipset att köra mer på uthållighetsträning. Jag bytte då till att träna 25 reps endast 1 gång och på sådan vikt att de sista 4-5 repsen var riktigt jobbiga. Programmet ändrade jag till övningar för hela kroppen. Och tro det eller ej, men jag har blivit av med ryggontet! Till en början märkte jag inte ens att det var borta men nu är det markant, jag har inte haft ont på 1 vecka. (Nu måste jag böja mig fram och ta i bordet som är av trä!)
Dessutom har jag fått zonterapi, kan också vara en del i helandet. Jag måste faktiskt rekomendera att iaf prova det 1 gång. Kan albolut inte säga att det är skönt, för det gör förbaskat ont. Men det konstiga var att terapeuten frågade mig om skador, sjukdomar och andra åkommor som jag aldrig har nämt, men som hon kände var i “obalans”. Tex har jag problem med höger knä, som jag skadat för 3 år sedan, det hittade hon på en gång. Ganska facinerande. Dessutom kan det inte avfärdas som joll, för det syns ju inte att jag har skadat knät.
Det går alltså att förändra sig efter 10 år i samma spår! Tjo!
Mest optimistisk på vårt jobb är C. På måndag fm-fikat säger hon högt och glatt “Snart är det fredag!” Det är ganska charmigt och jag kan inte låta bli att även jag bli så där optimistisk. För faktum är att när man har planerat att göra något varje kväll efter jobbet, vad det nu än är (städa, tvätta, handla, träna, gå kurs, träffa någon/några, bio eller vad vet jag) så går vardagarna ruskigt fort. Då är jag faktiskt väldigt glad att bo i en liten ort eftersom jag har så nära till allt. 3 minuter cykel till jobbet, 2 minuter promenad till affär (och system), 10 minuter från dörren till skidbacke eller spår på vintern. Om jag nu skulle bo storschtan hade jag spenderat minst 60 minuter på att bara ta mig från hemmet till jobbet. Tycker faktiskt inte det är värt det, inte ens om man passerar NK eller Gallerian på vägen. Men som tur är prioriterar vi olika i livet och jag hade blitt sur om alla fr Södra Svea hade kommit hit och börjat trängas, jag gillar faktiskt att inte gå i klunga på gatorna! 
Men nu ÄR det fredag och jag sitter och varvar ned innan surströmmningsmiddag ikväll. Har varit på Muddus Hjortron och belönat mig med choklad. Favoriter är lakrits och kardemumma. Detta sköljer jag ned med Kusmi-te. Köpte Prins Wladimir i somras. De har verkligen lyckats med marknadföringen, för jag föll för burken först. Men det var faktiskt värt de många kronorna. Jag är tefantast, men detta tog första priset i alla kategorier. Mörk, fylligt, fruktigt, smakrikt och liten beska. Tom när det har kallnat är det gott. Så ramlar ni över det, KÖP!
Ha en bra helg! Nu ska jag vila vidare.
I NLL har man nu stoppat vissa sidor pga att det tar för mycket bandbredd, orsaken till stoppet är att folk kollar på OSwebb.tv sändningar. Vilket får mig att undra. Finns det så många idrottsintresserade människor i NLL? (Mest troligt.) Finns det så många navel-petar-jobb i landstinget att servrarna inte orkar med? (Också ganska troligt.) Är dock mest nöjd över att inte ha förkylning mera.
Igår hittade jag en kul grej, tycker att djur-lytes-komik är hysteriskt roligt.
Ses!
Eftersom jag har varit förkyld under helgen och tyckte att en dag till i soffan skulle gynna mitt tillfrisknande har jag kunnat följa OS dagen. Självklart hade jag örnkoll på Sannas starttid. När det väl var dags hade jag hjärtklappning och tunnelseende. Det var ju redan färdigt, ingen tveksamhet att hon skulle gå vidare. Men NEJ!!!! Jag och Karin Torneklint hade nog samma ansiktsuttryck när snubblingen var ett faktum. Kan nog inte uttrycka mina sympatier nog mycket till Sanna. Men mest upprörd blev jag efteråt. Vad är det för idioter SVT har skickat till Peking? Gå in på SVT.se och kolla in klippen från OS, begrunda journalist”psykologi”. Eller nej, det var ju det de inte lärde sig på journalistutbildningen. Att fråga en gråtfärdig Sanna om hon kommer att komma vidare efter detta lämpar sig väl inte riktigt? Eler?! Det är väl inte första eller sista gången man ser exempel på bristande omdömme vad gäller frågor. Sedan undrar jag, när kommer murvlarna sluta fråga “Hur känns det?” Jag får eksem i öronen snart!
Jag har egentligen inte någon anledning till varför jag inte har skrivit på länge. Det enda jag kan skylla på är att jag inte har kommit in på denna sida… någon inställing i datorn som nu har rättats till (tack vare min datatekniska bror).
Det har hänt en del sedan sist och för att det inte ska bli så mycket text ska jag visa lite bilder istället.
Våren ägnades till jobb och helgerna till skidåkning. Det föll snö varenda dag ända tills någon gång i slutet av april. Bra för oss skidåkare som bor i lägenhet, inte så kul för de som bor i hus.
Sedan åkte jag en sväng till Umeå och mötte min “bejbis”. Jag har länge velat ha en hund, men tiden och livet har inte stämt riktigt. Efter lång betänktetid och surfande på nätet hittade jag en annons om en hund som behövde ett nytt hem. Han fanns i Umeå och under en helg i april åkte jag ned för att kolla in honom. Jag mötte en mycket vacker siberian husky men med ett stukat självförtroende och smutsig päls. Hade kommit till ett foderhem för att den tidigare ägaren inte kunde tillmötesgå de behov denna racer-ras har. Jag och foderägarna pratde ett tag och gick på en promenad. När det var dags att säga hejdå satte jag mig på huk och tittade på hunden. Mötte blicken och frågade med ljus röst: “Vill du komma hem till mig?” Han tvekade och sedan gick fram och nosade på mitt ansikte. Paret som hade hunden kunde knappt tro sina ögon. Han hade aldrig tidigare velat ha närkontakt med en främmande person. Jag var mycket nöjd när jag gick därifrån.
Nu är det en annan hund som mår mycket bra. Genom att promenera/springa/cykla/busa/simma har han utvecklats till en mysig hund med egenheter. Jag trodde att vi köpte en draghund men det har visat sig att han är en apporterade vattenhund. Allak heter han. Betyder höjd/ås/berg på samiska, men är även namn på ett tält samt en kontorsstol från IKEA. Det sista hade vi inte riktigt koll på.
Fler bilder kommer så småningom. Jag är bara nöjd över att ha kommit in på sidan.
I övrigt är allt som vanligt. Inga nyheter. Ska ut och kolla efter bär i eftermiddag, ska bara titta färdigt på OS.
Gos og klem!
Dåligt, dåligt av mig att inte skriva mer men andan har inte fallit på. Jobbat 6 dagar denna vecka, tränat och sovit. Av våra 5 tyska tandläkare har 4 varit superförkylda. (Gissa om de har blvit retade för det!) Så vi andra har bara väntat på att det snart är vår tur, men icket. Tacksam som bare den då jag har kommit in i en träningsperoid. Börjar få lite lätt panik över att det är 14 veckor kvar innan jag ska springa 2,1 mil. Har inte följt programmet supernoga, men längdskidåkning är väl lika bra som löpning, konditionsmässigt sett?! Även hittat till ett gym som jag kan trivas med, här på sjukhuset. Mycket bra eftersom jag går direkt efter jobbet, har lixom inte någon ursäkt att gå hem och mysa ned sig i fotöljen. Måste vara sträng med mig själv så jag inte faller tillföga eftersom jag har läst så många bra böcker på siståne (stavas det så??!). Så här kommer några rekomendationer:
Denise Mina: Vargtimmen. Svår att komma in i, men efter ca 70 sidor kommer spänningen och jag vill veta vad som ska hända på nästa sida!
Anne B Ragde: Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna. En familjesaga som utspelar sig i norksa landsbygden. En författare som gjort bra research och som vill att läsaren ska lära sig något samtidigt som man får följa denna märkliga familj genom toppar och dalar i livet. Eremitkräftorna slutade med en cliffhanger och jag vill genast veta när sista och avslutande boken i serien kommer!
Jodi Picoult: Den tionde kretsen. En aktuell historia om vad som händer i ett litet samhälle när den blivande 17-åriga hockystjärnan anklagas för våldtäkt på 14-åriga Trixie. En gripande historia sedd från pappans synvinkel. Bra språk som driver historien framåt.
Så det var dom för den här gången.
Jo, the Cure konserten var bra, men lååång. Tyvärr. Vi fick höra alla bra låtarna, men i mitten började gitarristen sitt navelskåderi och grävde in sig solo efter solo. Om man nästan somnar i ca 100 dB (med öronproppar!) är det ett tecken på ointresse. Och det var inte bara jag som kände så, kollade runt på andra och flera satt och nickade. Början och slutet var party! Sminkningen på MakeUpStore var bra, kände mig som mig själv när vi gick därifrån. Som det ska vara!
Kram!
