You are currently browsing the category archive for the 'Av allmänt intresse' category.
I somras lyssnade jag som vanligt på P3, Morgonpasset. En av programledarna, Martina berättade att hennes hund hade träffat på en igelkott, nosat på den och kräkts, nästa på kotten. Jag tyckte det var en kul grej och tänkte inte mer på det. Igår hände samma sak med Allak! Jag tyckte det var smart att få honom att förstå att dessa små gulliga djur inte lämpade sig som leksaker och släppte fram honom till den lilla kotten. Nyfiken i en strut nosade och kräktes på en gång! Han fattade lixom inte vad som hände och skällde lite på igelkotten och försökte få den att leka, nosade igen och kräktes en gång till. Allt detta hände under ca 1 minut. Jag fattade först ingenting och trodde lilla bejbisen var sjuk, sedan kom det tillbaka vad jag hörde på radio i somras. Så; är det så igelkottaskinnen försvarar sig, få sina fiender att må illa? Lite kul var det ju, så här efteråt.
Efter jag hämtade Hunden blev det ett uppehåll med styrketräningen och skidåkningen fick sitt slut då snön töade bort. Men under sommarmånaderna har jag varit regelbundet (2-3 ggr/v) och styrketränat, ffa för att slippa denna konstanta ryggsmärta. Har mest koncentrerat mig på rygg och mage och kört 10-12 reps x 2-3 set. Men jag tyckte inte jag märkte någon skillnad under den tiden. Under mina 2 veckors semester fick jag tipset att köra mer på uthållighetsträning. Jag bytte då till att träna 25 reps endast 1 gång och på sådan vikt att de sista 4-5 repsen var riktigt jobbiga. Programmet ändrade jag till övningar för hela kroppen. Och tro det eller ej, men jag har blivit av med ryggontet! Till en början märkte jag inte ens att det var borta men nu är det markant, jag har inte haft ont på 1 vecka. (Nu måste jag böja mig fram och ta i bordet som är av trä!)
Dessutom har jag fått zonterapi, kan också vara en del i helandet. Jag måste faktiskt rekomendera att iaf prova det 1 gång. Kan albolut inte säga att det är skönt, för det gör förbaskat ont. Men det konstiga var att terapeuten frågade mig om skador, sjukdomar och andra åkommor som jag aldrig har nämt, men som hon kände var i ”obalans”. Tex har jag problem med höger knä, som jag skadat för 3 år sedan, det hittade hon på en gång. Ganska facinerande. Dessutom kan det inte avfärdas som joll, för det syns ju inte att jag har skadat knät.
Det går alltså att förändra sig efter 10 år i samma spår! Tjo!
Mest optimistisk på vårt jobb är C. På måndag fm-fikat säger hon högt och glatt ”Snart är det fredag!” Det är ganska charmigt och jag kan inte låta bli att även jag bli så där optimistisk. För faktum är att när man har planerat att göra något varje kväll efter jobbet, vad det nu än är (städa, tvätta, handla, träna, gå kurs, träffa någon/några, bio eller vad vet jag) så går vardagarna ruskigt fort. Då är jag faktiskt väldigt glad att bo i en liten ort eftersom jag har så nära till allt. 3 minuter cykel till jobbet, 2 minuter promenad till affär (och system), 10 minuter från dörren till skidbacke eller spår på vintern. Om jag nu skulle bo storschtan hade jag spenderat minst 60 minuter på att bara ta mig från hemmet till jobbet. Tycker faktiskt inte det är värt det, inte ens om man passerar NK eller Gallerian på vägen. Men som tur är prioriterar vi olika i livet och jag hade blitt sur om alla fr Södra Svea hade kommit hit och börjat trängas, jag gillar faktiskt att inte gå i klunga på gatorna! 
Men nu ÄR det fredag och jag sitter och varvar ned innan surströmmningsmiddag ikväll. Har varit på Muddus Hjortron och belönat mig med choklad. Favoriter är lakrits och kardemumma. Detta sköljer jag ned med Kusmi-te. Köpte Prins Wladimir i somras. De har verkligen lyckats med marknadföringen, för jag föll för burken först. Men det var faktiskt värt de många kronorna. Jag är tefantast, men detta tog första priset i alla kategorier. Mörk, fylligt, fruktigt, smakrikt och liten beska. Tom när det har kallnat är det gott. Så ramlar ni över det, KÖP!
Ha en bra helg! Nu ska jag vila vidare.
Eftersom jag har varit förkyld under helgen och tyckte att en dag till i soffan skulle gynna mitt tillfrisknande har jag kunnat följa OS dagen. Självklart hade jag örnkoll på Sannas starttid. När det väl var dags hade jag hjärtklappning och tunnelseende. Det var ju redan färdigt, ingen tveksamhet att hon skulle gå vidare. Men NEJ!!!! Jag och Karin Torneklint hade nog samma ansiktsuttryck när snubblingen var ett faktum. Kan nog inte uttrycka mina sympatier nog mycket till Sanna. Men mest upprörd blev jag efteråt. Vad är det för idioter SVT har skickat till Peking? Gå in på SVT.se och kolla in klippen från OS, begrunda journalist”psykologi”. Eller nej, det var ju det de inte lärde sig på journalistutbildningen. Att fråga en gråtfärdig Sanna om hon kommer att komma vidare efter detta lämpar sig väl inte riktigt? Eler?! Det är väl inte första eller sista gången man ser exempel på bristande omdömme vad gäller frågor. Sedan undrar jag, när kommer murvlarna sluta fråga ”Hur känns det?” Jag får eksem i öronen snart!
Jag har egentligen inte någon anledning till varför jag inte har skrivit på länge. Det enda jag kan skylla på är att jag inte har kommit in på denna sida… någon inställing i datorn som nu har rättats till (tack vare min datatekniska bror).
Det har hänt en del sedan sist och för att det inte ska bli så mycket text ska jag visa lite bilder istället.
Våren ägnades till jobb och helgerna till skidåkning. Det föll snö varenda dag ända tills någon gång i slutet av april. Bra för oss skidåkare som bor i lägenhet, inte så kul för de som bor i hus.
Sedan åkte jag en sväng till Umeå och mötte min ”bejbis”. Jag har länge velat ha en hund, men tiden och livet har inte stämt riktigt. Efter lång betänktetid och surfande på nätet hittade jag en annons om en hund som behövde ett nytt hem. Han fanns i Umeå och under en helg i april åkte jag ned för att kolla in honom. Jag mötte en mycket vacker siberian husky men med ett stukat självförtroende och smutsig päls. Hade kommit till ett foderhem för att den tidigare ägaren inte kunde tillmötesgå de behov denna racer-ras har. Jag och foderägarna pratde ett tag och gick på en promenad. När det var dags att säga hejdå satte jag mig på huk och tittade på hunden. Mötte blicken och frågade med ljus röst: ”Vill du komma hem till mig?” Han tvekade och sedan gick fram och nosade på mitt ansikte. Paret som hade hunden kunde knappt tro sina ögon. Han hade aldrig tidigare velat ha närkontakt med en främmande person. Jag var mycket nöjd när jag gick därifrån.
Nu är det en annan hund som mår mycket bra. Genom att promenera/springa/cykla/busa/simma har han utvecklats till en mysig hund med egenheter. Jag trodde att vi köpte en draghund men det har visat sig att han är en apporterade vattenhund. Allak heter han. Betyder höjd/ås/berg på samiska, men är även namn på ett tält samt en kontorsstol från IKEA. Det sista hade vi inte riktigt koll på.
Fler bilder kommer så småningom. Jag är bara nöjd över att ha kommit in på sidan.
I övrigt är allt som vanligt. Inga nyheter. Ska ut och kolla efter bär i eftermiddag, ska bara titta färdigt på OS.
Gos og klem!
Imorgon ska jag äntligen få gå på konserten! The Cure på Hovet i Sthlm. Underbart, hoppas jag. Är lite rädd att jag har för höga förväntningar. Man kan bli så besviken ibland då. De roligaste konserterna har varit dom som jag inte haft några förväntningar på alls, tex Melody Club i Umeå för ca 5 år sedan. Dom var förband åt Kent. Det var mer hopp och studs då än när huvudattraktionen klev på scen. Kul!
Jag ska även på MakeUpStore för en timmes mejkande. Har varit på sån några gånger förut. Det brukar bli rätt intressanta upplevelser. Sist jag kom därifrån såg jag ut som en kinesisk clown. Min redan ganska smala ögon hade försvunnit bakom rosa och grön ögonskugga som hon (makeupartisten) hade dragit ut mot tinningarna så att ögonen blev som smala springor. Tur att jag skulle på konsert (även då) med Alcazar. Blev en i mängden av tonåringar med bristande kunskaper om sminkets do and dont´s. Så imorgon blir det tydliga instruktioner, ingen crazy färgsättning utan klassiskt ska det vara. Bilder kommer!
Jag har fått höra få några gånger av olika personer under senaste 9 åren att jag är ganska rak i min kommunikation och kan verka lite otrevlig ibland. Absolut inget som jag strävar efter eller tänker på. Har nu under dessa veckor fått en förklaring till detta. Man pratar så här i norr! Gäller inte alla personer men ganska många. Meningslöst snick-snackande är inte det som gäller om man träffas för första gången. Exempel: När jag hämtar in från väntrummet brukar jag hälsa med namn och ta i hand. I 9 fall av 10 ser folk konfunderade och obekväma ut, som att jag lite inkräktar på deras personliga bekvämlighetszon. Eller att de inte är van att man är artig och beter sig som vanligt (”sörlänningmaner”). Exempel 2: Jag försöker få patienten att tala om sina eventuella problem eller annat jag behöver veta. Svar: Uhjo (på inandning, ni vet, det där typiska parodi-norrlännings-svaret). Kan räcka i vissa fall men oftast vill jag ha lite mer utförliga svar. Men, då de kommer tillbaka för andra eller tredje gången är det som att vi har varit kompisar i 100 år! Pratar om allt mellan himel och jord! Faktiskt ganska kul. Exempel 3:Artighetsfraser existerar knappt. Man använder inte ”är du snäll”, ”kan du vara vänlig”, ”ids du räcka mig”, ”skulle vara bra om…” Nej, här är det raka rör. ”Lägg den”, ”ge mig”, ”gör så” osv. Tror inte det är av otrevlighet utan man har kapat av så mycket av språket att det endast är det som är nödvändigt som sägs när man väl öppnar munnen. Inget att ta åt sig!
En annan detalj som är underlig med folk i bygden är att när man möts på stan, ute i skidspåret eller i annan situation bör man inte vara rädd om de tittar intensivt i ens ögon. Dom är inte galna, bara väldigt nyfikna. Det är så att man måste ju kolla in om det är någon man känner eller är bekant med eller om det är grannens kusins svärfar (eller någon annan som man vet vem det är) som man möter. Då måste man glo. Själv hade jag lite problem med det när jag flyttade ner och gick ut på stan, blev sååå många männsikor att kolla in! Min bror bor i Göteborg. Han tycker att det är ansträngande att gå i Nordstan av samma anledning. Jag hade lagt av mig med detta och tyckte det var konstigt de första veckorna. Men nu har jag nog fallit tillbaka i gloendet.
Det var del ett av kulturkrockar.
Läste på Aftonbladet om de bästa recepten på kladdkaka. Kanon! tänkte jag efter som det är kanske det bästa jag vet näst efter salmiak/laktitsgodis. Vanlig ordinär kaka är ju god men en som kombinerar både kladdkaka och lakrits måste ju vara extra god! Så förra helgen skulle jag handla ingredienser. Efter några åk på Dundret skulle jag bara åka på Konsum, köpa lakrits-strössel och sedan hem och baka! Inte så enkelt. Fanns inte på Konsum, inte heller på båda ICA affärerna eller på det stora Coop Forum. ”Det vet jag inte ens om vi någonsin har haft” blev svaret på en av affärerna. I receptet skulle det även vara Toblerone. Inte ens det fanns i någon av ställerna! Vafan!? Nåväl, ingen katastrof, hade ju en miniweekend till Luleå framför mig då jag kunde handla strössel och Toblerone. I går (söndag) innan vi åkte hem från Luleå tänkte vi vara smarta och åka på stora Kvantum i Luleå först, för där måste de ha det där j*ä strösslet. Nej. Det var slut. HUR SVÅRT KAN DET VARA? (Toblerone hade de iaf). Ilfart till Willys. Tre burkar lakritsströssel stod på hyllan och glänste och strålade när jag kutade runt med desperation i blicken. Girigt tog jag alla tre med mig och var mycket nöjd alla 25 milen hem!
Nu skulle det bakas! Medans jag stod och rörde runt i smeten började tvivlet gro. Rätt konsistens och mängd på smeten men ett smakprov var inte den sensation jag hoppades på. Det som fick mig att undra var alla saker som egentligen var goda i en kaka var för sig men inte som i detta fall, alla på en gång. 45 minuter senare satt vi alla fyra med ett tveksamt nja och petade runt kakbiten på assitten.
Konstaterande: Mycket skrik och lite ull.
Om det är någon som provar nåt av de andra recepten så skriv ett mail eller kommentar. Jag är i idel öra.
”Ge mig en bulle till så att jag orkar banta nästa vecka!” Sagt vid fikat i veckan.
