Sedan sist

har jag varit på fest i dagarna 2. Tydligen hade jag för kul och ligger därför i soffan i tre dagar med dunderförkyling, bägarcellerna vet vad de är utveckalde till; skapa mucus!

Först var vi på tv-dagar i Piteå. Bra föreläsning av bla Sara Lund ( www.saralund.se ). En mycket inspirerande man, tror det var nyttigt för många (läs: män) i publiken att lyssna på. På kvällen var det middag med dans. Tandvården består av 90% kvinnor mellan 50-65 , 5% är kvinns mellan 20-50 och av de 5% som är kvar består 0,5% av pojkar under 35. Ni kan ju tänka er att jag hade låga förväntningar när musiken skulle bestå av hårdrock framförda av ett coverband som hette Bazooka Boys. Japp, GunsńRoses, ACDC, Black Sabbath m fl. Men men… tandvården är ju speciell på det sättet. Överaskning när man minst anar det. Dansgolvet var smockfullt av alla ”tanter”, HELA KVÄLLEN. Allsång till Highway to hell, uppsträckta händer med djävulstecken, hopp och studs. Vid 24 tackade bandet för sig (efter vi ropat in dem och fått två extranummer) och sa att de hade varit mycket skeptiska men ”Det här har varit den bästa företagsspelningen vi har varit på!” Man tackar. Antagligen har barnen till tanterna gjort ett bra jobb under tonårstiden och fostrat dem väl i hårdrocksvetenskap. Maten var sådär och som vanligt på företagsfester kuckiluras det i hörn och rum men det är inte denna blogg till för att avslöja!

Lördagen var jag i Luleå, gick en sväng på stan, shoppade böcker, men inte några kläder (!). Träffade kompisar som jag inte ser så ofta och åt lunch på Mat och Prat. God mat MEN. MEN varför alla barn???? Och föräldrar med vaxproppar i öronen????? Jag fick höra efter lunchen att det syntes på hela mig att jag inte ville vara där. Inte konstigt, barn som snorar, skriker, kastar mat omkring sig och beter sig mycket konstigt. Varför lär man inte sina barn nuförtiden att när man är ute bland folk är det FEL att bete sig som en levande mistlur?  Och varför har föräldrar inte fattat att barn inte är gjorda av silkespapper och VILL HA gränser? Ok, ska inte utveckla detta vidare just idag. Men det kommer senare, jag laddar för ett inlägg. Så, efter jag tagit mig ut snabbaste vägen från detta hell hole var det fest på kvällen. Tre 30-åringar hade gemensam fest. Skoj! Eller inte, jag var inte riktigt på humör och hade klätt mig helt fel och hade ”naken-på-festen-känslan” hela tiden. Så nu har jag ågren för det oxå. Herregud, om man är på partaj ska man ju vara glad. Jag hade tänkt att åka tidigt, men då hade de som varit kvar blivit sura. Så då ”offrar” jag mig och ingen blir glad i slutändan.  Typiskt. Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Imorgon är det jobb och sedan åker vi till Björkliden. Gött!

Cure!

Imorgon ska jag äntligen få gå på konserten! The Cure på Hovet i Sthlm. Underbart, hoppas jag. Är lite rädd att jag har för höga förväntningar. Man kan bli så besviken ibland då. De roligaste konserterna har varit dom som jag inte haft några förväntningar på alls, tex Melody Club i Umeå för ca 5 år sedan. Dom var förband åt Kent. Det var mer hopp och studs då än när huvudattraktionen klev på scen. Kul!

Jag ska även på MakeUpStore för en timmes mejkande. Har varit på sån några gånger förut. Det brukar bli rätt intressanta upplevelser. Sist jag kom därifrån såg jag ut som en kinesisk clown. Min redan ganska smala ögon hade försvunnit bakom rosa och grön ögonskugga som hon (makeupartisten) hade dragit ut mot tinningarna så att ögonen blev som smala springor. Tur att jag skulle på konsert (även då) med Alcazar. Blev en i mängden av tonåringar med bristande kunskaper om sminkets do and dont´s.  Så imorgon blir det tydliga instruktioner, ingen crazy färgsättning utan klassiskt ska det vara. Bilder kommer!

Kulturkrock Del 1

Jag har fått höra få några gånger av olika personer under senaste 9 åren att jag är ganska rak i min kommunikation och kan verka lite otrevlig ibland. Absolut inget som jag strävar efter eller tänker på. Har nu under dessa veckor fått en förklaring till detta. Man pratar så här i norr! Gäller inte alla personer men ganska många. Meningslöst snick-snackande är inte det som gäller om man träffas för första gången. Exempel: När jag hämtar in från väntrummet brukar jag hälsa med namn och ta i hand. I 9 fall av 10 ser folk konfunderade och obekväma ut, som att jag lite inkräktar på deras personliga bekvämlighetszon. Eller att de inte är van att man är artig och beter sig som vanligt (”sörlänningmaner”). Exempel 2: Jag försöker få patienten att tala om sina eventuella problem eller annat jag behöver veta. Svar: Uhjo (på inandning, ni vet, det där typiska parodi-norrlännings-svaret). Kan räcka i vissa fall men oftast vill jag ha lite mer utförliga svar. Men, då de kommer tillbaka för andra eller tredje gången är det som att vi har varit kompisar i 100 år! Pratar om allt mellan himel och jord! Faktiskt ganska kul. Exempel 3:Artighetsfraser existerar knappt. Man använder inte ”är du snäll”, ”kan du vara vänlig”, ”ids du räcka mig”, ”skulle vara bra om…” Nej, här är det raka rör. ”Lägg den”, ”ge mig”, ”gör så” osv. Tror inte det är av otrevlighet utan man har kapat av så mycket av språket att det endast är det som är nödvändigt som sägs när man väl öppnar munnen. Inget att ta åt sig!

En annan detalj som är underlig med folk i bygden är att när man möts på stan, ute i skidspåret eller i annan situation bör man inte vara rädd om de tittar intensivt i ens ögon. Dom är inte galna, bara väldigt nyfikna. Det är så att man måste ju kolla in om det är någon man känner eller är bekant med eller om det är grannens kusins svärfar (eller någon annan som man vet vem det är) som man möter. Då måste man glo. Själv hade jag lite problem med det när jag flyttade ner och gick ut på stan, blev sååå många männsikor att kolla in! Min bror bor i Göteborg. Han tycker att det är ansträngande att gå i Nordstan av samma anledning. Jag hade lagt av mig med detta och tyckte det var konstigt de första veckorna. Men nu har jag nog fallit tillbaka i gloendet.

Det var del ett av kulturkrockar.

Söndag

Helgen gick som vanligt ruskigt fort. Eftersom jag numera börjar en timme tidigare än vad jag är van vid (kl 07.00) spenderade jag lördagen med att ta igen den sömn jag saknar. Tror att jag sov 3 timmar under dan. Anders tyckte lite synd om mig, men kanske mest om sig själv som har en frånvarande flickvän?!

Men jag hann med lite åkning på Dundret. Bra backar men kallt! Har inte vant mig än. Har hört någonstans att man producerar ett hormon som gör en mindre känslig mot kyla. Det tar ca tre veckor innan det är klart. Men jag tror jag saknar det hormonet. Att åka utför i -12 är fortfarande kallt, hur mycket hormon man än har! å det blev fyra åk och en timme fika.

Idag (söndag) kom jag mig ut i längdspåret för första gången! Jättekul och tungt. Fick nog ihop till en mil. Sedan var det födelsedagsfika hos mormor. Min mormor är nu 81 och klar som korvspad i huvudet. Och älskar att baka. Så det var bra att jag åkte den är milen, kunde fika utan att känna mig helt onyttig.

En sak jag tänkte på i lördags. Såg reprisen av Antikrundan. Hon som är programledare har jag inget emot, MEN kan någon ge henne nya kläder?! I alla program förra säsongen och nu i de två avsnitt denna säsong har hon ju på sig samma kläder! Jeans, så där käckt uppvikta på halva vaden, vit skjorta och svart väst. Ständigt denna outfit! T.o.m när jag såg henne på flygplatsen i somras hade hon på sig detta. Så snälla Anne (tror det är det hon heter): Shoppa lös på nåt nytt! Kommer att göra dig gott!