You are currently browsing the category archive for the 'Träning' category.
OS är slut och som vanligt sitter jag med klump i halsen och tår i ögat. Kan inte hjälpa det, jag blir så rörd av både mot- och framgångar. Har även den känslan som infann sig efter julafton när man var liten, tomhet. Nu är det 4 år till nästa gång. Då är jag 35. Och jag har inte än kommit på vilken sport jag ska satsa på för att kunna delta. Konditionssporterna går helbort, min lungkapacitet kommer inte ens i närheten av Lassis 7 l/min, hans suck kan jämföras med mitt timmesintag av luft. Styrkesporter, kanske. Men eftersom jag är lång kommer jag inte kunna konkurera med de korta styrkelyftarna. Jag kommer att ha dubbelt så långt som de att lyfta 200 kg. Men om jag heltidstränar kanske jag har en chans i luftpistol. Darr på handen behöver jag inte träna bort. Eller kanske inte just luftpistol, jag menar, hur sexigt är den sporten? Ok, bågskytte då. Ganska snyggt, coolt och dyrt. Måste fundera på hur jag ska kunna få sponsorer.
En annan aspekt är ju att byta land till tex Papa Nya Gunea och kvala in i någon sport. Finns nog inte någon utförsåkare från PNG. Jag känner att hoppet för att delta i OS just har blivit större. Ha!
Tyvärr har jag inte tittat mer än litegrann idag. Istället har jag bakat Surdegs-russin-limpa (den mörkare av dem), Lingonlimpa och Wallon med muscovadofyllning (som tur var bara halva satsen). Limporna blev superbra men Wallonbullarna hände något med vid jäsningen. I receptet stod det att de skulle vila i kylen i 30 minuter. Jag tror det var där som det blev knas. Fick inte alls någon höjning på degen och när bullarna var gräddade var de i koncistensen som tre dagar gamla bullar. Ska göra om dem vid något annat tillfälle, och då inte låta assistenten gå enligt receptets 8 minuter samt ha degen i rumsteperatur. Men fyllningen med sockret var heeelt otroligt god!

Man blandar smör, muscuvadosocker, marsanpulver och mörk sirap. Kan tänka mig att det blir väldigt gott i vanliga bullar. Återkommer med recept när jag funderat ut hur man kan lägga in dem på en ny sida.
Snart är det fredag igen!
Efter jag hämtade Hunden blev det ett uppehåll med styrketräningen och skidåkningen fick sitt slut då snön töade bort. Men under sommarmånaderna har jag varit regelbundet (2-3 ggr/v) och styrketränat, ffa för att slippa denna konstanta ryggsmärta. Har mest koncentrerat mig på rygg och mage och kört 10-12 reps x 2-3 set. Men jag tyckte inte jag märkte någon skillnad under den tiden. Under mina 2 veckors semester fick jag tipset att köra mer på uthållighetsträning. Jag bytte då till att träna 25 reps endast 1 gång och på sådan vikt att de sista 4-5 repsen var riktigt jobbiga. Programmet ändrade jag till övningar för hela kroppen. Och tro det eller ej, men jag har blivit av med ryggontet! Till en början märkte jag inte ens att det var borta men nu är det markant, jag har inte haft ont på 1 vecka. (Nu måste jag böja mig fram och ta i bordet som är av trä!)
Dessutom har jag fått zonterapi, kan också vara en del i helandet. Jag måste faktiskt rekomendera att iaf prova det 1 gång. Kan albolut inte säga att det är skönt, för det gör förbaskat ont. Men det konstiga var att terapeuten frågade mig om skador, sjukdomar och andra åkommor som jag aldrig har nämt, men som hon kände var i ”obalans”. Tex har jag problem med höger knä, som jag skadat för 3 år sedan, det hittade hon på en gång. Ganska facinerande. Dessutom kan det inte avfärdas som joll, för det syns ju inte att jag har skadat knät.
Det går alltså att förändra sig efter 10 år i samma spår! Tjo!
Eftersom jag har varit förkyld under helgen och tyckte att en dag till i soffan skulle gynna mitt tillfrisknande har jag kunnat följa OS dagen. Självklart hade jag örnkoll på Sannas starttid. När det väl var dags hade jag hjärtklappning och tunnelseende. Det var ju redan färdigt, ingen tveksamhet att hon skulle gå vidare. Men NEJ!!!! Jag och Karin Torneklint hade nog samma ansiktsuttryck när snubblingen var ett faktum. Kan nog inte uttrycka mina sympatier nog mycket till Sanna. Men mest upprörd blev jag efteråt. Vad är det för idioter SVT har skickat till Peking? Gå in på SVT.se och kolla in klippen från OS, begrunda journalist”psykologi”. Eller nej, det var ju det de inte lärde sig på journalistutbildningen. Att fråga en gråtfärdig Sanna om hon kommer att komma vidare efter detta lämpar sig väl inte riktigt? Eler?! Det är väl inte första eller sista gången man ser exempel på bristande omdömme vad gäller frågor. Sedan undrar jag, när kommer murvlarna sluta fråga ”Hur känns det?” Jag får eksem i öronen snart!
Helgen gick som vanligt ruskigt fort. Eftersom jag numera börjar en timme tidigare än vad jag är van vid (kl 07.00) spenderade jag lördagen med att ta igen den sömn jag saknar. Tror att jag sov 3 timmar under dan. Anders tyckte lite synd om mig, men kanske mest om sig själv som har en frånvarande flickvän?!
Men jag hann med lite åkning på Dundret. Bra backar men kallt! Har inte vant mig än. Har hört någonstans att man producerar ett hormon som gör en mindre känslig mot kyla. Det tar ca tre veckor innan det är klart. Men jag tror jag saknar det hormonet. Att åka utför i -12 är fortfarande kallt, hur mycket hormon man än har! å det blev fyra åk och en timme fika.
Idag (söndag) kom jag mig ut i längdspåret för första gången! Jättekul och tungt. Fick nog ihop till en mil. Sedan var det födelsedagsfika hos mormor. Min mormor är nu 81 och klar som korvspad i huvudet. Och älskar att baka. Så det var bra att jag åkte den är milen, kunde fika utan att känna mig helt onyttig.
En sak jag tänkte på i lördags. Såg reprisen av Antikrundan. Hon som är programledare har jag inget emot, MEN kan någon ge henne nya kläder?! I alla program förra säsongen och nu i de två avsnitt denna säsong har hon ju på sig samma kläder! Jeans, så där käckt uppvikta på halva vaden, vit skjorta och svart väst. Ständigt denna outfit! T.o.m när jag såg henne på flygplatsen i somras hade hon på sig detta. Så snälla Anne (tror det är det hon heter): Shoppa lös på nåt nytt! Kommer att göra dig gott!
