Kulturkrock Del 1

Jag har fått höra få några gånger av olika personer under senaste 9 åren att jag är ganska rak i min kommunikation och kan verka lite otrevlig ibland. Absolut inget som jag strävar efter eller tänker på. Har nu under dessa veckor fått en förklaring till detta. Man pratar så här i norr! Gäller inte alla personer men ganska många. Meningslöst snick-snackande är inte det som gäller om man träffas för första gången. Exempel: När jag hämtar in från väntrummet brukar jag hälsa med namn och ta i hand. I 9 fall av 10 ser folk konfunderade och obekväma ut, som att jag lite inkräktar på deras personliga bekvämlighetszon. Eller att de inte är van att man är artig och beter sig som vanligt (”sörlänningmaner”). Exempel 2: Jag försöker få patienten att tala om sina eventuella problem eller annat jag behöver veta. Svar: Uhjo (på inandning, ni vet, det där typiska parodi-norrlännings-svaret). Kan räcka i vissa fall men oftast vill jag ha lite mer utförliga svar. Men, då de kommer tillbaka för andra eller tredje gången är det som att vi har varit kompisar i 100 år! Pratar om allt mellan himel och jord! Faktiskt ganska kul. Exempel 3:Artighetsfraser existerar knappt. Man använder inte ”är du snäll”, ”kan du vara vänlig”, ”ids du räcka mig”, ”skulle vara bra om…” Nej, här är det raka rör. ”Lägg den”, ”ge mig”, ”gör så” osv. Tror inte det är av otrevlighet utan man har kapat av så mycket av språket att det endast är det som är nödvändigt som sägs när man väl öppnar munnen. Inget att ta åt sig!

En annan detalj som är underlig med folk i bygden är att när man möts på stan, ute i skidspåret eller i annan situation bör man inte vara rädd om de tittar intensivt i ens ögon. Dom är inte galna, bara väldigt nyfikna. Det är så att man måste ju kolla in om det är någon man känner eller är bekant med eller om det är grannens kusins svärfar (eller någon annan som man vet vem det är) som man möter. Då måste man glo. Själv hade jag lite problem med det när jag flyttade ner och gick ut på stan, blev sååå många männsikor att kolla in! Min bror bor i Göteborg. Han tycker att det är ansträngande att gå i Nordstan av samma anledning. Jag hade lagt av mig med detta och tyckte det var konstigt de första veckorna. Men nu har jag nog fallit tillbaka i gloendet.

Det var del ett av kulturkrockar.